Vygotskij var väldigt stor inom det
sociokulturella perspektivet där han bland annat arbetade med något som heter
utvecklingszonen och innebörden utav den. Han menar på att när människor
behärskar en färdighet eller ett begrepp så är det enklare för personen att så
småningom behärska nya utmaningar. Det var även den zon där en mer kompetent
kamrat eller lärare hjälper den lärande. Att den lärande i början är i behov av
stöd utav den mera kunniga för att de lärande på egen hand kunna ta sig vidare.
En sådan process i det sociokulturella perspektivet visar en viktig princip ur
perspektivets syn på lärande och samspel.
Helen Melander i sin artikel Att lära av varandra, att lärande växer
fram där “experter” vägleder nybörjarna i deltagande praktiker på ett mycket
kompetent och engagerat sätt. Samt att Helen skriver om en klass där en pojke
blir pedagogens medhjälpare och ska förklara hur en uppgift ska genomföras för
en annan grupp elever i klassen. Denna pojke blir som en länk mellan gruppen
och pedagogen, samtidigt som pojken delvis är en i gruppen. Vid deltagande i
liknande aktiviteter som denna, blir gränserna mellan de mer kompetenta och de
nya mindre på så sätt att sina klasskompisar kan ses som en resurs där man kan
få hjälp.
Tankarna som både Vygotskij och
Helen har är väldigt lika om att en mer kompetent person kan hjälpa de lärande.
Jag har ingen direkt egen erfarenhet av just detta men jag tror att man skulle
till en liten grad kunna använda detta i klassrummet då det både kan underlätta
för läraren samtidigt som denna elev också får ut något utav det som bland
annat ett annat sätt att tänka och tolka uppgiften på. Men jag tror att
samtidigt är det viktigt att det inte händer för ofta då de andra i klassen kan
känna sig sämre eller att de inte räcker till för den utmaningen.
Så min fråga till er är vad ni
anser om att lära av varandra? Vad ni tycker om att elever får delta på ett mera pedagogiskt sätt i klassrummet?
Bild hämtad från google 2016-11-30
https://www.google.se/search?q=klassrum&rlz=1C1CHZL_enSE668SE668&espv=2&biw=1366&bih=662&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjq05_55tDQAhWCBiwKHZYLDSEQ_AUIBigB#tbm=isch&q=klassrum+tecknad&imgrc=-EcsEZM_XGMaCM%3A
Säljö, R. (2014). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, R. Säljö, & C. Liberg (Red.), Lärande, skola, bildning: grundbok för lärare (s. 297–306). Stockholm: Natur & kultur.
Helen Melander, (2013) Pedagogisk forskning i Sverige ÅRG 18, nr 1-2, Att lära av varandra, om social mediering i en elevgrupp
Jag tycker det är ett jättebra sätt att lära sig. Givetvis ska man ha enskilda arbeten med men samspel är något jag tror på då alla har olika erfarenheter och förutsättningar. Att i grupparbeten blanda elevernas talanger är något alla kan dra nytta av. Har du t.ex. en elev med lässvårigheter så kanske den kan få lyssna på texten och sedan återberätta för de andra och att de sedan skriver om de håller med i det som sägs mm. Att eleverna ska få vara med och påverka är för mig en självklarhet. Man måste låta eleverna säga sitt, de måste vara aktiva, jag som lärare måste ta en lyssnarroll. Att låta eleverna leda lektioner har jag sett när jag varit ute i skolan och de tycker det är väldigt kul och de har en annan förståelse för vad vi lärare menar med bl.a. att man ska vara tysta då de själva tyckt de varit jobbigt när andra elever pratat när de undervisat.
SvaraRaderaJag tänker precis som du skrev att det kan leda till att de andra eleverna känner sig sämre. Dock ska ju de duktiga eleverna stimuleras, men jag tror att detta är fel sätt att göra det på. När jag gick i skolan var jag den här "duktiga eleven" som gick runt och hjälpte andra barn när jag var klar med mina uppgifter. Så här i efterhand tror jag att det hade varit bättre att ge mig nya, svårare uppgifter istället för att springa runt i klassrummet som en minifröken. Ser inte riktigt att det är elevernas jobb att vara lärare. I vissa sammanhang kan det kanske vara bra, såsom i grupparbeten. Att man då sätter elever med olika kunskapsnivå i samma grupp så att de kan stötta varandra, men jag tycker det är något man ska tänka igenom noga.
SvaraRaderaJag tycker det är ett jätte bra verktyg att kunna ta del av varandra kunskap och lära sig av varandra. Dock ska det inte gå för långt, man får helt enkelt försöka hitta den balansen som gör att det blir mitt i mellan. Som du skriver så kan det bli att andra elever tar illa upp och inte känner att de räcker till om det blir för mycket att elever ska vara "lärare" till de andra eleverna. Är inte elevernas jobb att vara lärare. Som kommentaren ovan så är det bättre att ge de eleverna som är klara en ny och svårare uppgift, istället för att gå runt och hjälpa andra. Klart man kan lära sig av gå runt och hjälpa andra också, men det får inte bli för mycket. Som sagt, det gäller att hitta den där kända balansen som gör att det fungerar på ett bra sätt.
SvaraRaderaJag tycker att de är ett bra sätt att använda sig av varandra. I den skolan jag började grundskolan i fanns ett system av fadderverksamhet. Där treorna var fadder till de nyblivna ettorna. Treorna skulle ha ett litet ansvar över sitt fadderbarn, och hjälpa den yngre i den grad trean kunde under lektionen (i denna skola gick vi i klasser med åk 1-3 ihop). Detta kan jag tycka hade positiv effekt eftersom trean fick känna ansvar och använda sin kunskap, samtidigt som ettan fick en trygg person bland de äldre, och hjälp att komma framåt. Även läraren fick lite extra hjälp av de äldsta i klassen och istället kunde ge stöd till de elever som verkligen behövde det under lektionen och inte behövde hjälpa de som bara hade en liten fråga som ändå den äldre kunde svara på.
SvaraRaderaJag tycker det är jättebra att elever kan ta hjälp av varandra, en elev kanske kan förklara för en annan elev på ett annat sätt än läraren. Då är det ju underbart att en elev istället kanske kan förklara med sina ord. Men det finns såklart en baksida av det också, eftersom det kanske delvis finns elever som inte vill ha hjälp av andra elever. Som kanske tycker det är inte "pinsamt" att inte förstå det läraren går igenom. Även att den eleven som hjälper andra blir "begränsad" det är ju viktigt att man fortsätter utveckla den eleven som jobbar snabbt med sina uppgifter.
SvaraRaderaAbsolut att barn lär sig av varandra, som Vygtskjis tanke om teori och praktik är för att behärska de fysiska redskapen behöver man behärska de språkliga redskapen. Till exempel en matte lektion läraren ger instruktionen till elever hur skulle man lösa en viss typ av matematikproblem, vissa elever man lösa det lätt men andra ta hjälp av bänkkamrat. Att elever få byta tankar diskutera med varandra utvecklar elever sina förmågor genom att bänkkamrat kanske ha en annan matte form för att lösa problem.
SvaraRadera