Tjänster och björntjänster på nytt

Nottingham (2013) beskriver självkänsla som ett mynt med två sidor där ena sidan utgörs av tron på att man klarar av saker och andra av tilltron till förmågan att hantera misslyckanden.

Han menar att man kan bygga självkänsla med beröm, men att man bör tänka på vilket sorts beröm man ger.

Nottingham ger tips för hur man kan bygga självkänsla med ”rätt” sorts beröm. Bland tipsen finner man att beröm ska vara trovärdigt – man ska inte berömma något som faktiskt inte är bra. Det är att göra eleverna en björntjänst. Berömmet bör härleda från något konkret, så att eleverna vet vad de har gjort bra. Berömmet ska inte fokusera på handlingar eller förmåga och man ska undvika att jämföra prestationer. Jämför gärna eleverna med dess tidigare verk eller prestationer.

Om man tittar på denna seriestripp kan det verka som att alla inblandade är vinnare. Björn och Lisa får beröm och läraren får vara snäll. Men om vi tittar närmare är det bara en som utvecklas av berömmet, och Lisa… Ja, hon lär sig att lite ansträngning ger goda resultat. Men hur kommer hon att hantera motgångar?

Hur viktigt är beröm egentligen i skolans värld, och hur kan vi undvika att berömma ”fel”?

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning,

              utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

När jag var liten...

När jag var liten gick jag i skolan från åk 1-6 så var vi endast fem flickor och 18 pojkar. Själv tyckte jag att det var jobbigt att gå i en klass med såpass många pojkar, då dem ofta tog över lektionerna på ett väldigt stökigt och bråkigt sätt. Det var mycket störande moment under alla lektioner och lärarna kunde inte kontrollera klassen. Vilket man märkte av senare i skolan som när man gick upp till högstadiet och gymnasiet då hur mycket man låg efter de andra eleverna i den nya klassen på grund utav att min klass på låg- och mellanstadiet ofta avbröt lektionerna och läraren fick gå ifrån med de mest stökiga eleverna.

Exempel som har påverkat mig när man gick i en extremt stökig klass är att jag har svårt att ta för mig i klassrummet då man alltid blivit nertryckt och överröstad. Samt att jag fått det väldigt svårt att stå framför en klass och redovisa ensam, spelar även ingen roll om det är i grupp för det är även väldigt jobbigt för mig. Vilket nu efter gymnasiet blivit bättre men det är fortfarande en jobbig process. Detta är för att under låg- och mellanstadiet så tryckte pojkarna i min tidigare klass ner oss flickor på ett mycket kränkande och elakt sätt.

Inspiration till detta inlägg med genusperspektiv i klasser fick jag ifrån dagens föreläsning den könade skolan, då det togs upp mycket om olika genusperspektiv i skolan och klasser.

Referens: Telebildföreläsning 2017-01-10, 13.00-16.30, Renée Perrin-Wallqvist, Den könade skolan.

En dag med samarbete

I denna seriestripp så ser man tydligt att läraren använder sig av de sociokulturella perspektivet, eftersom han vill att eleverna ska samarbeta för att lära sig och hitta fakta om ämnet som de tror är viktigt. Eleverna kommer på ett sätt att samarbeta och får fram ett resultat som de sedan lämnar in.

Jag tar upp detta perspektiv för av mina egna erfarenheter så märker jag att fler lärare använder sig av detta sätt att lära eleverna. För när man själv gick i grundskolan så samarbetade man inte alls lika mycket och det blev bara ibland när man hade temadagar. Men nu när man jobbar som vikarie i skolan ser man att de försöker få in samarbetet mer i mindre situationerna t.ex. som att sitta i små grupper för att läsa böcker eller föra en dialog två och två efter dem fått kunskaper från läraren m.m.

Men det som jag tycker är positivt med det sociokulturella perspektivet och som böcker inte tar upp är det som jag tar upp i seriestrippen, att samarbetet mellan eleverna gör att de demokratiska värderingar som lgr11 vill att skolan ska lära ut nästan lärs ut automatiskt. För om samarbetet mellan elever ska fungera och de ska kunna få fram ett resultat, är det viktigt att alla får säga sin åsikt. Men som i serien så blir man kanske tvungen att rösta och då kanske inte allt som alla vill kommer med, utan vissa saker kanske inte får nog många röster.

Så som man ser får eleverna många demokratiska värdering med sig, samtidigt som de lär sig om det andra ämnet. Detta tror jag är ett bättre sätt än att bara lärare står och pratar om demokrati och sådant, utan att de själva får uppleva det i olika situationer.

Vad tror ni? Tror ni att samarbetet mellan eleverna gör att de demokratiska värderingarna kommer mycket gratis?  

Skolverket. (2016). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fri-tidshemmet 2011, ( s.7-11) LGR11, rev 2016. Stockholm: Skolverket

Säljö, R. (2014). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, R. Säljö, & C. Liberg (Red.), Lärande, skola, bildning: grundbok för lärare (s. 297-307). Stockholm: Natur & kultur.

Böckernas död??

Nu senast när jag var inne på internet och läste lite om det senaste i skolan så hittade jag en artikel som jag tyckte var intressant i Dagens nyheter. Den hette Läraren som tror på en framtid utan böcker i skolan och den handlar mycket om teknikens och de digitala verktygens ingång i skolan och om hur läraren Tülay Gürgün upplever den. Denna artikel var intressant för mig, eftersom jag har varit lite skeptisk till att använda surfplattor och appar för mycket i skolan.

Men när man läser i artikeln vilken positiv inställning hon har och hur hon jobbar med de digitala verktygen så blir man lite små inspirerad. Som när de skriver om att hon gör en blogg där hon skriver upplägget på dagen för eleverna, för att om någon skulle vara t.ex. sjuk så kan eleven bara titta på bloggen för att inte komma efter i skolan. För när jag läser texter som dessa och ser i verkligheten hur de jobbar med de digitala verktygen när man jobbar som vikarie, så börjar jag se mer och mer det positiva med surfplattorna och appar i utbildningen och jag är inte alls lika skeptiskt längre. Så jag skulle rekommendera att läsa artiklar som denna om man är skeptisk mot de digitala verktygens ingång i skolan och även om man inte alls är skeptisk.

Här kan du läsa artikeln:

http://www.dn.se/ekonomi/lararen-som-tror-pa-en-framtid-utan-bocker-i-skolan/

Därför vill jag gärna fråga er hur ni ser på detta ämne? Är surfplattorna och apparna bara positivt? Eller är det inge bra alls med dem?  Nu när vi har använt oss av olika digitala verktyg i våra egna studier i några veckor, har det var positivt så att man har fått en positiv syn på ämnet? Eller tvärtom?  

Sedan vill jag bara tillägga att man blir lite rädd när man läser i samma artikel att nästan bara en tredjedel av eleverna på grundskolan har fått eller fått låna en egen dator eller surfplatta av skolan. Vad hände med den likvärdiga utbildningen?? 

Englund. C (2017, 5 jan) Läraren som tror på en framtid utan böcker i skolan. Dagens nyheter. Hämtad 05/1 – 17 från http://www.dn.se/ekonomi/lararen-som-tror-pa-en-framtid-utan-bocker-i-skolan/